numberfive

jonna frågade mig idag varför jag slutat blogga och jag svarade sanningsenligt att det händer för mycket i mitt liv just nu. man skulle ju kunna tro att det är då man vill skriva och liksom dela med sig men sånt ligger inte för mig. jag är mer en sån som bloggar om singelångest och livskriser när jag känner att livet snurrar för sakta. hoppas alla är nöjda med den läsningen. om inte kan man ju läsa blondinbellas blogg istället. jag känner för övrigt att jag verkligen har kapacitet att jämföra mig med henne. HA HA!

jag och jonna var förresten på söder och åt middag idag. det var trevligt. vi drack vin och var vuxna. och för att spä på det ytterligare ska jag nu skriva en att göra-lista. mina att göra-listor brukar bli rätt långa men det är bara för att hälften av alla punkter består av "-höra av mig till [valfritt namn]". nu kan ju det verka som att jag liksom betar av mina vänner och hör av mig pliktskyldigt ungefär en gång i månaden för att jag måste. och jag kan väl bara säga att, ja lite så är det ju. HAHA! nej, så är det ju naturligtvis inte. det är bara det att när jag jobbar så hinner jag inte med mer än ett sms där det står "vi borde ses" och därför skriver jag sen upp dom jag hört av mig till och ringer/smsar och bestämmer tid och plats för det här mötet. enkelt, smart, effektivt. jag är en social superstar av hög klass om jag får säga det själv.

tyvärr tycker nog inte andreas det efter att han kom fram till mig på stureplan i fredags och hälsade. personligen tycker jag det är lite svårt att komma ihåg hur någon man träffade backstage på hultsfred i juni ser ut, även om jag naturligtvis för den skull inte glömt personen, men det tyckte inte andreas. och trots mitt förlåt-sms så säger jag det nu även här: andreas, jag kom ihåg dig, jag hade bara glömt hur du såg ut. och till mitt försvar kan jag säga att jag inte var så svår att känna igen eftersom jag hade exakt samma kamera i handen i fredags som jag hade varje vaken timme på hultsfred.

out.

har varit hemma hos agnes hela dagen och klippt. å vad jag hade saknat det! det är verkligen det roligaste i livet!

på söndag är det inspelning för musikvideon som jag regisserar (och inspelningsleder och klipper...) så om någon som läser är i stan på söndag, hör av dig! vi är nämligen på jakt efter statister. har visserligen ett gäng men vi kan inte få för många!

jag älskar verkligen att jobba! njuter av varje sekund eftersom nu när jag är frilans vet jag ju inte när jag får chansen nästa gång. eller jo, på ett ungefär vet jag ju. men man kan aldrig vara helt säker. känns iof rätt spännande...

ibland känns det som att om jag bara hade dig så skulle inget annat spela någon roll. det var rätt länge sen jag kände så och då är det ju extra tråkigt när jag vet att det aldrig kommer hända. det vore ju egentligen lättare om jag kände så för någon här i stockholm. kanske någon som jag träffat på en fest, bytt nummer med, gått på bio med och sen blivit lite kär i. liksom inte så tillsammans-kär utan mer jag-gillar-att-tänka-på-dig-kär. med dig är det ju mer jag-hoppas-jag-slutar-tänka-på-dig-snart-känslor. och det är ju aldrig bra på något sätt. eller?

hur vet man när man träffar någon att this is it? hur vet man att man borde satsa istället för att köra det vanliga jag-skiter-i-allt-spelet och liksom bara flyta med och inte säga alls hur man känner utan bara vänta på att den andra börjar? hur vet man sånt? ska man gissa? jag tror inte jag är bra på att gissa. jag är inte särskilt bra på något som har med relationer att göra.

jag tycker ofta jag träffar folk som verkar så jävla grymma och sen lär jag känna dom lite mer och så hade jag fel. det här händer inte med vänner utan bara när man ska börja/ har börjat dejta någon. (det kan iof hända med vänner också men det är ju jävligt sällsynt) jag har börjat tro att det inte alls är så att dom jag träffar är osköna, jag tror det är jag som har inställningen att dom är det. att jag liksom intalar mig att dom säkert suger innerst inne och att jag kommer tröttna. och det känns ju som en jävligt sund inställning. 

nu låter det som att jag är på värsta pojkvänsjakten och måste hitta den perfekta inställningen för att snarast finna lämplig man. 

det är inte så.

det är bara det att med dig kände jag inte så, som att jag skulle tröttna på en gång. och jag skulle väldigt gärna vilja träffa dig lite mer, lite grann, en liten stund. men det kommer jag ju såklart inte säga till dig. för jag är som sagt inte särskilt bra på relationer. men jag hoppas att du är det. att du är bra på att gissa. att du är precis så bra som jag tyckte från början att du var.

har filmat hela dagen på stan med agnes, imorgon ska vi klippa och i helgen spelar jag och danny in musikvideon. på ett sätt har jag slutat sakna voice nu. missförstå mig inte, det jobbet kommer alltid vara mitt livs kärlek för det var så sjukt roligt på alla sätt, men jag saknar det inte längre. det jag saknar nu är bara tryggheten med att ha ett fast jobb. visst, allt är friare nu men samtidigt är det mycket svårare.

dags att äta något, dagens rätt har varit chailatte i mängder. tur att jag och jonna tränar så mycket.