NYTT NYTT NYTT
Jaha. När jag flyttade till Sthlm i februari 2007 så startade jag numberfive-bloggen. Jag döpte den till numberfive för det var numret på min lägenhet som låg högst upp i ett gult hus precis bredvid Gärdets tunnelbanestation. Jag skrev om allt som hände och hur det kändes att bo i staden. Jag skrev bara för mig själv i början, sen började jag kommentera kompisars bloggar och ibland om jag vågade så skrev jag dit min egen adress. (Nu låter det som jag ska berätta en Kenza/Blondinbella/Kisse-historia här. Så är det inte alls. Men några läste.)
På sista tiden har jag uppdaterat max en gång i månaden, känns det som, och jag har börjat sakna lite det där att kunna gå tillbaka och läsa vad som hänt, för nu finns det liksom inget att läsa eftersom jag inte orkar skriva. Men! Nu har jag tänkt att jag ska börja om! Inte för att jag den här gången hoppas bli en Kenza/Blondinbella/Kissie utan för att jag har köpt en ny kamera! ja faktiskt så är det därför.
Sist jag fotade på riktigt var någon gång runt 2003 tror jag när jag köpte min systemkamera. Den lekte jag med i ett år ungefär men sen blev det för omständligt att framkalla film och hålla på. Men nu, 15 år efter alla andra, så har jag köpt en digital systemkamera. Och nu ska jag fota! Och nu ska jag lägga upp bilderna. Och nu ska jag uppdatera och kunna gå tillbaka om tre år och se hur jävla kul jag hade. Förhoppningsvis. Jag har alltid varit en sån som tycker man ska spara sina minnen i hjärtat istället för i kameran men jag tänkte ge det en chans. Vi får se hur det går...
klicka på bilden så kommer du till den nya bloggen, vi ses där!
GEFLE!
Är i Gävle och bygger en till studio. JIHO! Är rätt kul faktiskt ändå på våran turne. Igår körde vi förbi en tjej som var ute och sprang med freestyle (ja jag vet ipod, mp3, whatever) och precis när vi passerade henne så lutade sig Daniel ut genom fönstret och vrålskrek. Hon flög ärligt två meter upp i luften och skrek som en stucken gris. När jag kollade bakåt när vi kört förbi så gick hon och höll sig för hjärtat. Skönt att både hennes promenader och nattsömn är förstört för typ 20 år framöver. Alla i bilen dog av skratt men jag fick nästan lite dåligt samvete, hon blev verkligen asrädd.
I lördags var jag och Robin på Piratfesten i Leksand. Sjukt roligt! Fick åka med Frida och Anders på deras skepp som är den finaste båt jag sett. Ett 23 meter långt, rostig vrak som Anders och hans kompisar hade dragit upp från botten. TOPPEN! Lätt roligaste festen jag varit på på länge. Vi började åka runt två från Insjön och vid fyra var vi framme i Leksand där vi gled in och viftade med våra vapen och sköt våra vattenballonger mot de andra båtarna. Sen slöts det fred ute på Siljan när alla förtöjde i varandra och festen kunde dra igång på riktigt! Hoppas vi får vara med igen nästa år men då hoppas jag att regnet håller sig borta...
Foto: Frida!
Kanske ska sova lite nu så jag orkar bygga igen i morgon! På fredag åker jag tillbaka till Borlänge och ÄlsklingsRobin och på lördag åker vi hem till Vikarbyn för att träffa Lillebror och Ida!!! Idag kom Axel hem på två veckors semester från piratjagandet, ska bli så spännande att höra om allt! Har saknat min lilla bror!
MJ
Jag är tydligen den enda i världen som tycker att minnesceremonien för Michael Jackson var sjukt ovärdig? Bara det att varken Diana Ross eller Liz Taylor var på plats var ju bevis nog för att det här var ännu en del i cirkus Jackson med fruktansvärt läskiga Joe som cirkusdirektör och envåldshärskare.
Alla säger att dom grät när dom såg minnesstunden, jag gråter mer när jag tänker på att han fick lov att stå ut med sin fruktansvärda pappa under hela sin "barndom" och jag grinar mest av allt åt att ingen sa allt det här fina till MJ när han fortfarande levde. Jag menar, varför höll inte Stewie Wonder en hyllningskonsert när Neverland riskerade att säljas på auktion? Varför såg inte den där kongressledamoten från Texas till att plaketten där Michael hyllas som världens finaste människa forever and forever and forever tilldelades honom samma dag som han frikändes från alla pedofilanklagelser? Varför ställde inte alla dessa stolta afroamerikaner, som hyllar alla dörrar han öppnade för dom, sig bakom honom när han gång på gång förklarade att han var en stolt afroamerikan själv fast alla anklagade honom för att bleka sin hud?
Det är så fruktansvärt patetiskt att se hur alla helt plötsligt älskade Michael Jackson när media och världens kändiselit ägnat de senaste 15 åren åt att håna honom. Det värsta när någon dör är den tävling som automatisk startar, känd eller inte, där alla ska tävla om vem som kände honom eller henne mest och vem som egentligen är ledsnast. Jag mår illa av det.
Men, Michael Jackson var naturligtvis fantastisk och han ska självklart hyllas för den han var. Jag minns när jag var liten och gick på dansklasser och det alltid var hans musik vi dansade till. Jag minns att mamma alltid spelade Jackson five både hemma och i bilen. Jag minns massor av fester jag varit på där någon till slut satt på Billie Jean eller Beat it och alla har älskat det. Så han ska hyllas, helt klart! Det är bara synd att hyllningskörerna kommer nu, när han inte längre kan höra dom...
BORLÄNGE
Har kört brödbil idag med ÄlsklingsRobin. Vi ska ha hemmaspa snart när vi blivit lite piggare. Är slitsamt att gå upp halv sju. Och det var ändå sovmorgon för Robin som annars går upp kvart över fyra. Om jag gick upp då skulle jag dö.
I morgon ska jag åka hem till Vikarbyn. Ska sälja massa kläder på Vikarby marknad på torsdag men först är det onsdag och då ska jag leka med Amanda och Frida. Mysigt!
Bjuder på bild av mig och Nike senast jag var hemma. Var ett jävla kalas! Mors!
PS.
Såg BD-filmen och älskade den. Större delen av filmen utgör super 8-inspirerade bilder på Gbg's fabriker medan whirlwind och liknande spelas i bakgrunden. Ibland säger Henrik nått på sitt långsamma, betänksamma sätt och ibland är det bara en enda lång bild där han till slut ler sitt barnsliga leende och säger något i stil med: Egentligen hade det ju inget med musik att göra, vi startade ju BD för att få vänner. Love it!
A TJENA!
Fan börjar få festivalabstinens redan. Känns som att jag verkligen vill åka till Hultsfred! Kommer ju inte kunna åka till Emmaboda eftersom jag är på KRAV-MAGA SUMMER CAMP då och blir en biff men å andra sidan varken har eller vill jag åka dit så det var skit samma. Kommer dessvärre inte kunna dra ner till Gbg på Way Out West heller eftersom jag ska jobba den helgen, vilket suger lite. Är ju iof roligt jobb men fan, WOW är jävligt rolig festival egentligen. Och grejen är att den är ju faktiskt sommarens sista så åker jag inte på Hultsfred så betyder det att det är slutfestivalat för min del för i år. Får panik av tanken.
Nu ska jag duscha och sminka mig som Brigitte Bardot eftersom jag har tid med det. Ska träffa MaPa utanför NK kl två. Har två och en halv timme på mig. Känner redan stressen. Men som vanligt när man har bråttom så hoppar man ju över det minst viktiga dvs äta. Blir frukostlös idag med. Är jag ensam om att se hur man blir smalare bara av att hoppa över en måltid? Eller inbillar jag mig bara? Har iof samma kroppsbyggnad som en heroinmissbrukare, ni vet smal fast liksom inte fast och snygg eller så utan mer glåmig och trashig. Ska låtsas att jag liknar Kate Moss fast jag tror att det mer är typ Thorsten Flink.
JULI
Sådärja. Uppdaterar som vanligt typ två gånger i månaden. Är lätt nästa Blondinbella! Åkte som sagt till Kalmar. Var på Öland, såg på fotboll med grabbarna och lyssnade på coverband. Kul vecka! Så jävla soft jobb. Älskar det! Har sjukt roliga kollegor också, skrattar ihjäl mig nästan jämt. Ledtråd: Sean Jaques Scheeeaaaans Shårts. That's all.
Sen blev det Borlänge redan på torsdagen. Peace and love i mitt hjärta för alltid! Är nog den enda festivalen jag aldrig kommer svika. Såg Volbeat och Thåström, sen svimmade typ Robin av trötthet så vi drog hem. Gick upp halv fem och hjälpte honom köra brödbil på fredagens morgon, man är väl en snäll flickvän som hjälper till! Hjälpte bara till fram till åtta dock för sen var det dags att ta sig hem och styra upp sig inför redigeringsmötet i presscentret kl 11. Fick instruktioner och material och sen var det bara att gå hem och klippa. Blev nöjd lagom till Robin kom hem vid fyra och runt sju drog vi ner på festivalen igen för att se Babyshambles. Spelningen var kalas! 1000 ggr bättre än på Hultsfred. Sen blev det Sounds där vi dansade typ hela spelningen och sen blev det Turbonegro och till sist Mando. Dom senare var dock inget bra (tyckte vi, Sveriges samlade journalistelit verkar ha tyckt annorlunda...) så vi drog och såg nått folkrockband med en brud i dockklänning som sjöng på thailändska? Dom var däremot asbra! Synd att jag inte vet vad dom hette.
På lördagen drog jag till presscentret för att hämta mer material. Fick äntligen allt P2-material också vilket gjorde att allt gick dubbelt så fort. Sen ut på festivalen, såg lite Sophie Zelmani och sen hem för att möta upp Robin. Åkte tillbaka till festivalen ensam vid fem och såg underbara Anna Ternheim, sen halvbra Sugarplum och sen träffade jag Robin och Ricko vid Moneybrother. Maja och Johanna dök också upp och det blev lite öl innan vi bestämde oss för att se Laakso som var asbra. Därefter blev det fantastiska Winnerbäck och sen stod vi kvar framför scenen en hel timme efter spelningen för att säkra våra superplatser tills Håkan gick upp. Jag älskade varje sekund så mycket att jag grät när han slutade spela. Jag gråter typ aldrig. Kände mig som ett äkta litet BD-fan och önskade att jag haft mina högstadie-stjärnor under ögonen så jag åtminstone hade något alibi för att bete mig som en liten mes. Men det var faktiskt precis så bra under tiden och precis så sorgligt när det var över. Träffade Amanda och Henke lite snabbt efteråt och sen drog jag, Robin, Ricko och Henke till campingen en stund, men för min del kunde jag mest konstatera att jag var glad över att slippa bo där.
Klippte hela söndagen och lämnade sen över allt på dvd till webchefen innan jag gick hem och fick svininfluensa. Typ. Har aldrig mått så dåligt. Min kropp måste insett möjligheten att bara få ligga still en vecka och slog ut sig själv totalt. Skulle ha stannat i Borlänge men fick åka hem till MaPa i Rättvik och kurera mig istället. Har gjort typ inget i tre dagar nu men å andra sidan börjar jag bli frisk! Imorgon tar jag bussen till Sthlm för på fredag ska jag jobba. Sen kommer Robin på kvällen och sen blir det Sthlm hela helgen! Släktkalas och Gröna Lund. Mysigt! Veckan därefter har jag ingen aning om vad som händer, men det visar sig!
Puss.