tomt
Jag minns när jag satt på planet till New York och mitt bröst kändes som att någon tryckte det inåt och mina lungor blev mindre och mindre och hur mycket jag än försökte fick jag inte ner någon ny luft i dom. Jag minns att jag log ansträngt åt frågan hur jag mådde och jag skyllde antagligen på lufttrycket. Jag kände mig som en dåligt skriven kärleksnovell där det står saker som "jag saknar dig så att det gör ont". För det gjorde jag verkligen. Ibland inbillar jag mig att jag fortfarande gör det.
Och ibland inbillar jag mig att du inte finns längre.
Imorgon ska jag åka ut till kusinerna i backen och åka bräda.
Ska komma hem med träningsvärk överallt och helt utan minnen.
Kommentarer
Trackback