numberfive

måste skriva för jag kan inte tänka. varje gång jag möter någon i korridoren vill jag bara gråta. känns som det är sista gången man gör allt. på ett sätt har det här jobbet varit hela mitt liv under ett halvår. allt jag har gjort har jag gjort antingen tack vare eller på grund av jobbet. hultsfred, peace and love, way out west, voice 08... och allt det har ändå bara varit extra. det jag kommer sakna mest är att längta till jobbet på söndag kväll. för det har jag verkligen gjort, varje gång! jag kommer sakna alla så fruktansvärt mycket för det har verkligen varit världens bästa människor på världens roligaste plats. jag har inte varit här en enda dag utan att skratta, inte ens när vi jobbade ihjäl oss för voice 08 för till och med då var det askul, fast alla var stressade. jag börjar gråta bara jag skriver det här. det gör verkligen hur ont som helst. jag vill bara vakna.