numberfive

var ute med adam igår. vi satt på montelius, i parken, med tusen andra och folk grillade och vi drack öl och alla spelade musik från sina ipods i sånna där pyttesmå dockstationer som ger samma ljud som våra största högtalare hemma. men så är dom ju också från 70-talet. anyway, tekniken facinerar mig. jag väntar på den dag då man bara kan spela musiken i huvudet när man vill utan att behöva släpa på massa grejer. den dagen man kan spela upp låtar för andra bara genom att tänka på dom kommer också vara välkommen.

när vi satt där på berget så stängde jag av, fast bara en stund. stängde av hela hetsen och hela längtan och hela grejen. jag gick tillbaka till mitt orginalstadium. känslorna slogs inuti mig.den ena sidan ville längta, ville bry sig, ville ha. den andra ville att det ska vara som vanligt, eftersom det är lättare så. jag vet inte vem som vann än. men jag vet vem jag håller på.

snart kommer jessica hit. vi ska hem till danne på fest. jag har egentligen ingen anng om vilka som kommer att vara där. har noll förväntnignar. jag vet att jessica alltid gör min kväll ändå så det spelar ingen roll men jag gillar sånna kvällar när man känner att det kan bli hur som helst. det är under dom kvällarna allt bra händer. iof betyder ju dom här tankarna att jag tror att jag har en sån spontan, händelserik kväll framför mig. vilekt jag då inte kommer få eftersom jag tror det. fan vad jobbigt allt blev. jag har verkligen sjuka problem och galet mycket att bry mig om. jag vill iof inte ha det, så ta det inte som en önskan.

marcus på jobbet skrattade när jag sa att jag skulle ha en vit månad. vad fan är grejen, jag sa ju inte när.