numberfive

nu ere krig. och hur vi än gör kommer jag vinna över dig.
jag är och har alltid varit en miljon gånger bättre än dig.
jag vet att det är fult att säga så för alla är ju egentligen lika bra,
och jag vet att jag inte är bäst på allt, tyvärr. men det gör inget.
huvudsaken att jag alltid är bättre än dig. HAHAHA!

Why wont you tell me that it's almost over?
Why must this tear my head inside out?

And I know I won't admit it
And I don't want to say it
But I still look for you in the park
On my way home each day
And no, I won't admit it
Not even to my friends
They think I'm doing well
And I even lie to myself

kanske.

att göra:
bränna parken


men först:
nyhetssändning 14.30
det är viktigt att ta saker i ordning och inte bara rusa iväg och göra något impulsivt.
va?


let your body decide where you want to go...
jag tror det är det enda mottot som fungerar.

hej hej lilla livet. allt händer på en gång och får mitt huvud att virvla. iof är det bara roliga saker som händer men det får mig att tänka ännu mer på när det tråkiga ska komma. och med tanke på exakt hur mycket roligt jag varit med om dom senaste veckorna så måste det bli en jävla smäll. jag ser inte fram emot det alls. ont ont ont i magen. snälla snälla....

hej hej tråkiga liv. jag uppdaterar nu bloggen för andra gången idag i brist på annat att göra. har varit på söder med bra resultat. tack mcdonalds för maten. jag åt runt halv fem och fick på så vis frukost, lunch och middag samtidigt. skönt att slippa slösa tid på att äta flera gånger om dagen. nu väntar jag på att johan ska ringa mig så att vi kan leka. det blir det enda roliga idag. skönt att jag är så jävla stressad och uppe i varv att en dag utan jobb, planering eller fest får mig att känna mig jävligt överflödig. hur gör man när man är arbetslös? sitter man inte bara och trummar med fingrarna mot bordsskivan då? hajar inte folk som kan sitta hemma en hel dag och spela tvspel och vara nöjda. jag skulle avlida.
 
YE YE. jag får väl trösta mig med att jag iallafall kommer bli frisk eftersom jag tar det så jävla lugnt, och det var ju det som var planen med den här helgen.

undrar vad du gör nu...

vaknade kvart i två av telefonen. helt lagom. sover ju ändå aldrig så det var väl lika bra att slå på stort. lägenheten ser ut som sarajevo. orkar inte diska för att göra frukost. haha! ska åka till söder snart, får väl äta där. men jag ska nog städa imorgon. jag hinner ju aldrig göra sånna saker så när jag är ledig är det väl bäst att styra upp det. det är ju lämpligt att åtminstonde kunna komma in genom dörren...

på något sätt känns det som att jag kommer sitta här om två timmar iallafall och tänka på ur konstigt det är att jag kan vara så driven när det gäller att jobba men att när jag tillexempel ska laga mat till mig själv för att jag inte ska svälta ihjäl då tar det fan hundra år att börja.

jag saknar dig lite... kom hem snart.

i tisdags och igår jobbade vi på grammisgalan. det roligaste måste ha varit när jag fick vara repstatist och se mig själv i femspliten till årets hårdrock och hur min röstpelare plötsligt blev störst. jag fick gå vinnarpromenaden med steadin bevid mig och sen fick jag ta emot en grammis ur mikkey dees hand. sen fick jag stå där med min statyett och hålla improviserat tacktal. tack livet, nu har jag gjort allt.

idag däremot, har jag varit på mitt nya jobb. även det asroligt. lite annan sorts program men lite mer att säga till om. haha! var ute med fotografen och filmade hela dagen. i bilen tillbaka frågade vi oss om vi verkligen jobbade eller om vi bara hade kul. det är ju lite svårt att fatta att det faktiskt är samma sak nu.

imorgon ska vi redovisa slutprojektet. känns helt overkligt att det har gått ett halvår. jag har aldrig lärt mig så mycket på så kort tid. någonsin. ska bli så roligt att se allas arbeten och att få visa vårt. synd bara att det betyder att skolan snart är slut. å andra sidan är det väl nu det börjar...

sluta vara den jag tror att du är. sluta vara så jävla förutsägbar!
du låtsas att du är impulsiv och jävligt rak och ärlig men du är en stor lögn.
jag trodde att du var någon annan tydligen. eller vänta, det var ju precis det jag inte gjorde.
jag trodde att du var precis såhär. och jag ville ha fel om dig.
så jävla gärna.
så jävla gärna ville jag att jag aldrg skulle kunna förutse nästa steg.
jag hoppas att jag har fel. för min skull och faktiskt,
för någon annans skull, någon jag trodde jag aldrig skulle bry mig om,
men det verkar ju som att jag hade precis rätt.
och det suger ju.

fast på ett sätt är det ju det bästa som kunde hända. nu ser jag ju att du var precis det alla har sagt hela tiden.
nothing. not a thing.
en tom sida som jag kan skriva på innan du vet vad det ska stå.
jag förstår inte hur jag kunde tro att det var det jag ville ha.
det har jag väl aldrig velat ha?

konstigt, det jag trodde skulle ta sex år tog visst sex minuter.

nytt år, nya misstag.
jag måste lära mig att öppna mig. jag tror jag skriver det varje månad. eventuellt varje vecka.
men jag måste skriva det för jag tänker på det hela tiden.
det känns som att jag liksom börjar lite när jag skriver det.

(men jag vet ju att det inte är så.)

och det är ju bra. att jag liksom är lite på väg.

(men jag vet ju att jag inte är det.)



och jag måste lära mig att släppa grejer. sist tog det sex år.
och det jag kände då borde jag kunna känna igen utan att göra om samma sak.
för jag vet ju hur jag kände och varför. jag kände mig tom. som att det var över.
jag vet inte varför jag behöver det så starkt, jag vet ju exakt vad som kommer efter.
men jag behöver det. och jag kommer att döda mig själv om det tar sex år igen.
jag kan inte vänta tills jag är 26. ja, jag vet att jag är 21 nu.
men det har redan gått ett år.
det har redan gått. ett. år.