reachin for the stars
om tio minuter ska jag gå till mitt nya jobb.
kommer garanterat bli asroligt. <3
man ska alltid sträcka sig efter det man inte kan nå.
grejen är bara att om man alltid gör det kommer det man faktiskt når inte betyda någonting.
och det som man inte når kommer alltid vara för långt bort, för svårt, för stort.
och för viktigt för att sluta längta efter.
och sen när man når det så hamnar man där det inte betyder någonting igen och så kommer det något nytt, något som inte går att nå. och så börjar det om. och då säger alla att det är bara att nöja sig. att njuta av det man faktiskt fick och sluta tänka det där extra steget. men om man inte är en sån som nöjer sig då? om man är en sån som hela tiden måste ha en ny kick, en ny grej, en ny? vad gör man då?