Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Precis när man släpper taget om vissa människor och känner att dom liksom förpassas till minnet, på ett bra sätt, så det helt plötsligt inte gör ont att tänka på dom längre utan det känns bara som vem som helst, då är det som att dom känner av det, som att det sticker till i dom och dom helt plötsligt tänker att jag undrar vad Anna gör nu och så hör dom av sig och så hoppar mitt hjärta över ett slag för allt kommer tillbaka och sköljer över mig hårt och skoningslöst och allt som jag hade lagt bakom mig hamnar helt plötsligt mitt framför ögonen istället och det gör att det blir jävligt svårt att se något annat på ett tag för det ligger liksom där och är i vägen.
Ett tips jag fick en gång var att tänka att en människa är till nio delar vatten och att det är ju svårt att bli sårad av något med samma sammansättning som Bob's Blandsaft. Jag provar det ibland men jag vet inte riktigt om jag tycker att det fungerar.
Kommentarer
Postat av: ---
Jag tror jag aldrig läst en längre mening än den du skrev först här. Ett helt jävla stycke juh, but i like it :)
btw, vem är det nu som hört av sig? han i gbg eller?
Trackback