Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Precis när man släpper taget om vissa människor och känner att dom liksom förpassas till minnet, på ett bra sätt, så det helt plötsligt inte gör ont att tänka på dom längre utan det känns bara som vem som helst, då är det som att dom känner av det, som att det sticker till i dom och dom helt plötsligt tänker att jag undrar vad Anna gör nu och så hör dom av sig och så hoppar mitt hjärta över ett slag för allt kommer tillbaka och sköljer över mig hårt och skoningslöst och allt som jag hade lagt bakom mig hamnar helt plötsligt mitt framför ögonen istället och det gör att det blir jävligt svårt att se något annat på ett tag för det ligger liksom där och är i vägen.
Ett tips jag fick en gång var att tänka att en människa är till nio delar vatten och att det är ju svårt att bli sårad av något med samma sammansättning som Bob's Blandsaft. Jag provar det ibland men jag vet inte riktigt om jag tycker att det fungerar.
JULDAG
Idag är det fest. Sitter här i min nya julklappströja som det står HMS Trossö på och känner mig som en riktig sjöman. Lyssnar på Blümchen också. Kom på att man gjorde det nån gång där runt -99. Tänkte att den låten var skitbra den där Heut' ist mein Tag men nu när jag lyssnat lite så märker jag ju att den suger. Så det var ju tråkigt. Hade varit kul om det hade varit bra, då hade jag kunnat bränna en sån där retroskiva till förfesten. Nu börjar nån duett med E-type också. Eurodisco är inte särskilt bra någonstans känner jag, men jag älskar Spotify som gör att jag kan lyssna på vilken skit som helst utan att behöva ladda hem det och låta det ta upp plats på min hårdisk. Vore ju förjävligt om jag inte hade plats att klippa för att hela datorn är full med AbsolutePartyMusicSuperHits från 1998.
Undrar vilken låt som kommer nu? Funderar på att låta det här stå på hela dagen. Som en slags revival. Har iof inget minne av att jag gillade sån här musik förut heller, minns bara att det spelades på discona man gick på. Disco var roligt och när man dansade bra fick man en påse popcorn. Kanske något dom borde börja med på krogarna också, uppskattning kan ju liksom aldrig slå fel. Å andra sidan får man ju saker om man dansar bra nu för tiden också men det brukar ju vara en shot i baren.
Min brorsa ska vara bartender på vår lokala krog ikväll, funderar på att ta upp det här med honom. Eftersom alla ändå kommer hem för att uppleva gamla tider så kan vi väl lika gärna festa som vi gjorde sist vi sågs, med Blümchen och popcorn.
dagens, möjligtvis årets.
Vid Mariatorget.
Kille med scarf: Ursäkta ligger Medborgarplatsen här i närheten.
Jag: Nja, det är rätt långt, eller 20 minuter kanske.
Han: Men vad fan!
Jag: Alltså, ta tunnelbanan till slussen och gå därifrån, går jättefort.
Han: A okej, tack så mycket! (mumlandes till kompisarna) Fan vad orienterad man var här då.
Jag: Var kommer ni ifrån då?
Han: Östermalm.
HAHAHAHA. SÅ-JÄVLA-KUL!
Nu ska jag packa, sen ska jag åka hem till Dalarna och fira jul.
workoholic
Förra veckan var jag i Linköping med grymma Agnes och prodbolaget hon jobbar för. Jobbade med Halv åtta hos mig (Tv4) 9-01, fyra dagar i sträck. Körde masa bil, bodde på hotel och skrattade ihjäl mig flera gånger om dagen. När jag kom hem på torsdagsnatten sov jag fyra timmar, sen drog jag till Anglais och jobbade med WeSC's stora event tillsammans med mitt älsklingseventföretag. I luv U! Vi flyttade helt enkelt in på Anglais, en kvart från min lägenhet, hela gänget. Jobbade 8-24 på fredagen och 06-04 på lördagen. Söndagen ägnade jag åt min älskade pappas födelsedag innan jag gick hem och avled, måndagen förflöt i dimma. Igår gick jag upp fem och blev hämtad för att åka till inspelningsplatsen och göra "behind the scenes" på E-types nya video. Jag kom hem för en halvtimme sen, 27 timmar senare. Har galen träningsvärk i armen av att filma 24 timmar i sträck men samtidigt har jag träningsvärk i magen av allt skrattande. Nu ska jag sova, om 10 timmar ska jag vara på Rosenlundsteatern och köra ljus på Agnes Julcabbaré och när jag är klar med det kommer bästa bästa lillebror!
Godnatt livet, vi ses imorgon, eller senare idag är det ju, eller... whatever.
It must have been love
Har varit ute hela dagen med Lillebror, gick till Götgatsbacken och kollade på Robyns foton. Dom var fina men få. VI var i varenda snowboardaffär som finns och sen köpte vi lördagsgodis och jag fick tulpaner. Det har varit en bra dag!
Men jag stör mig så jävla mycket på alla par som går översakta framför mina fötter och liksom stannar av hela världen. Ja, jag är asglad för eran skull för det är verkligen dödens roligt när det går bra för andra men please, stanna hemma om ni ändå ska röra er 3 millimeter i timmen.
Och på den där julmarknaden/trängselfesten på plattan spelade någon It must have been love med Roxette överjävligt högt. FAN VAD KUL MED KÄRLEK! verkligen.
Inte för att jag är avundsjuk eller så. Det är ju en sån ful känsla.
Hello Saferide!
Sitter på Voice och tankar band. Fan vad jag älskar HDV. Inte. Kan mycket möjligt vara världens sämsta format. Men som tur är har jag Axel och Daniel, mina riddare, mina räddare! Har lånat Axels HDV-bandare och ni sitter jag vid Daniels FCP på kontoret och äntligen funkar det så jag håller tummarna för att skiten inte lägger av bara för att jag skriver så stora, beundrande ord här.
Måste ta tillbaka lite på en gång för fan vad nice det är att jobba med kunniga människor! Danny är en sån jävla grym fotograf och jag vet att jag kommer tycka det var genialiskt att filma HDV när videon väl är klar. Bilderna glöder. Watch out MTV.
Ikväll la Trossö till vid Skeppsbron också. Jävligt nice att ha lillebror här. Sprang förbi båten och hälsade, hoppas jag hinner klart här till nio så jag kan hänga med gänget på bio. Tydligen ska dom se "Låt den rätte komma in". Och det ska ju tydligen inte vara några fel på den.
För övrigt är Annika Norlin ett geni.
Och det var allt jag hade for now. Hoppas ni inte får för svåra abstinensbesvär till nästa gång. (HAHA)
Det kommer bara leda till nått ont ändå...
Fredag: går upp sex och tar tåget till Göteborg, är framme två och börjar med festen tre. Åker hem till Niels, Erik och Joel i världens bästa replokal. Dricker två flaskor vin och dansar. Drar ner till Pustervik och kollar när dom spelar. Festen är den bästa och jag älskar er allihop. Stängning, Bella dra med alla på rave och när det spårar drar vi med hela festen hem till lokalen istället. Vi dansar till nio på morgonen.
Lördag: vaknar ett, hänger ensam hemma i lokalen, orkar inte riktigt röra mig. 18 timmars konstant festande känns av. Går ut på stan vid sju men möter Niels vid spårvagnen så vi går tillbaka och lagar mat och dricker mer. Ut på stan, först till Storan, träffar Erik. Sen vidare till Smaka där Joel jobbar, träffar alla. Stannar till stängning, sen vidare till annan klubb. Hem till efterfesten. Somnar runt halv sex.
Söndag: vaknar två av telefonen. Upplever mig själv från ett utifrånperspektiv. kollar mig i spegeln för att vara säker på att jag inte är död. Drar ner på stan och träffar Nike vid fem, pizza och öl. Glamour! Tiden står stilla, det känns som eftermiddag när klockan är 23 och jag ligger i soffan hemma i lokalen med telefonen och cigaretterna.
Idag: åker hem, känner mig helt tom, precis som förra gången jag åkte därifrån. Jag saknar det redan och vill flytta dit, igen, men jag vet ju att jag skulle dö av att leva där en längre tid. Kroppen skulle stänga av. Men det är ju sånt som oftast känns helt oväsentligt.
Distans.
Nu lyssnar jag på Säkert på repeat och försöker komma på om du är den ärligaste människan jag träffat eller den konstigaste. Det sistnämnda vore ju bäst, för då kommer det inte bli lika svårt att släppa dig, men det är antagligen det första. Är väl svårt för mig att förstå hur du tänker bara, jag känner ingen som är som du.