numberfive

varför gör jag alltid så här? jag är så jävla less. jag saknar dig fast det inte är något att sakna. det hjälper i och för sig lite mot tomheten jag känner, att liksom kunna tänka på någon. men det är ju egentligen helt meningslöst. det finns ju bra människor men jag kan inte ta det till mig. varför är det alltid lättare att ta till sig det misslyckade och svåra? så fort jag träffar någon som inte är en idiot så ställer jag mig i försvarsläge och blir misstänksam och sen funkar det inte iallafall. det är som att jag tror att det är fel på alla och då vill man gärna veta det. om det inte märks så måste ju det betyda att det är något jävligt stort och hemligt som man sen kommer få reda på. VA?!? så är det ju inte. eller?

egentligen vet jag inte varför jag lägger energi på att ens skriva det här. jag vet ju inte alls vad jag ska göra åt det eller om det ens går. och jag borde verkligen använd den här tiden till att göra frukost eller något annat bra. MEN JAG ORKAR INTE. imorgon är det fredag igen. det är bara måndag och fredag på mitt jobb. tiden flyger för det är så sjukt kul! så det är ju bra.

nu är det sommar. sommar sol och festival. pax att aldrig bli för gammal för att stå och skrikdansa framför en scen. jag förstår mig inte på folk som inte gillar det. inte alls faktiskt. your missing out on life. big time!