old school
skriver sällan här eftersom jag har börjat tänka på att säkert ingen läser det ändå. och det är ju en udda tanke eftersom det var därför jag startade den här bloggen från början, för att den var anonym, för att ingen visste att den fanns, för att ingen kunde koppla den till mig. så nu tänker jag börja igen.
det droppar i min vägg. det låter som om det är något som rinner därinne. det kanske är någon som blev inmurad i väggen när dom byggde huset och nu har den personen luckrats upp sådär äckligt som på csi och så rinner blodet där innanför? eller så är det elementen.
svar på förra veckans tittarfråga, nej jag har inte för höga krav. jag tror dom är för låga. alla uppfyller mina krav at first. sen tänker jag om och tröttnar. och det är den biten som suger. men jag bryr mig inte om det så mycket som jag låtsas. i brist på att tänka på någon får man väl tänka på något. så jag fortsätter.
jag har precis lekt klart med en kompis. han överraskade mig idag på tunnelbanan. "hej, jag är här, ska vi käka?" KLART VI SKA! han har åkt hem nu men jag vet ju att han kommer tillbaka, jag blev så glad så glad när jag fick höra det. lyckan i livet!
nu ska jag se på hyrvideo. skojade bara, det är såklart dvd.
jag kommer ihåg när man hade freestyle och gjorde blandband genom att sitta vid radion och vänta på sin låt. var inte det lite roligare? var det inte mer kärlek att sitta och trycka på rewind och liksom leta upp det bästa stället istället för att bara trycka repeat one? jag säger verkligen inte att det var bättre eller enklare men känslan när den där låten kom efter två och en halv timmes väntan är lite svår att uppleva now days.
det droppar i min vägg. det låter som om det är något som rinner därinne. det kanske är någon som blev inmurad i väggen när dom byggde huset och nu har den personen luckrats upp sådär äckligt som på csi och så rinner blodet där innanför? eller så är det elementen.
svar på förra veckans tittarfråga, nej jag har inte för höga krav. jag tror dom är för låga. alla uppfyller mina krav at first. sen tänker jag om och tröttnar. och det är den biten som suger. men jag bryr mig inte om det så mycket som jag låtsas. i brist på att tänka på någon får man väl tänka på något. så jag fortsätter.
jag har precis lekt klart med en kompis. han överraskade mig idag på tunnelbanan. "hej, jag är här, ska vi käka?" KLART VI SKA! han har åkt hem nu men jag vet ju att han kommer tillbaka, jag blev så glad så glad när jag fick höra det. lyckan i livet!
nu ska jag se på hyrvideo. skojade bara, det är såklart dvd.
jag kommer ihåg när man hade freestyle och gjorde blandband genom att sitta vid radion och vänta på sin låt. var inte det lite roligare? var det inte mer kärlek att sitta och trycka på rewind och liksom leta upp det bästa stället istället för att bara trycka repeat one? jag säger verkligen inte att det var bättre eller enklare men känslan när den där låten kom efter två och en halv timmes väntan är lite svår att uppleva now days.
Kommentarer
Trackback