lady friday
idag ringde jag till new york en timme med mitt fina starkort. jag älskar star. OCH FRIDA FÖRSTÅS! för det var till henne jag ringde. men det känns alltid lika konstigt när man ska lägga på. hela samtalet känns allt precis som vanligt men när man ska lägga på sen så kommer man på hur långt ifrån man är och då blir det så tråkigt...
sen ringde min lillebror och hade kört av vägen i 100 km/h, med en fucking smartcar av plast, i trysil. jag fick panik och dog en sekund men han sa att det var lugnt. och det är ju trots allt samma kille som drog ut en synål ur fingret efter att ha tyckt att det "stuckit lite konstigt" i en månad. tack gud! jag älskar dig för att min lillebror lever.
jag har kört bil idag också och skrikit med stereon på högsta volym. så jävla bra känsla alltså. fort och rakt är roligast att köra. och när man är ensam i bilen kan man höja tills man inte hör sin egen röst. ibland saknar jag musikgymnasiet.
sen ringde min lillebror och hade kört av vägen i 100 km/h, med en fucking smartcar av plast, i trysil. jag fick panik och dog en sekund men han sa att det var lugnt. och det är ju trots allt samma kille som drog ut en synål ur fingret efter att ha tyckt att det "stuckit lite konstigt" i en månad. tack gud! jag älskar dig för att min lillebror lever.
jag har kört bil idag också och skrikit med stereon på högsta volym. så jävla bra känsla alltså. fort och rakt är roligast att köra. och när man är ensam i bilen kan man höja tills man inte hör sin egen röst. ibland saknar jag musikgymnasiet.
Kommentarer
Trackback