SF
det var in en kvinna i butiken nyss med utsvängda jeans, träskor och en lite för stor the doors t-shirt och jag kände direkt att jag saknar san francisco. det var en konstig känsla, jag har ju inte bott där sen 2005 och ändå... jag saknar ghirardelli square, down town och china town. jag saknar utsikten från scott strret, att gå upp på taket och se alcatraz och golden gate. jag saknar jackson 3 som tog mig till jcc och haight ashbury. jag saknar att vara i ett land där det inte spelar någon roll vad du gör eller hur du gör det för du är bara en i mängden. jaha, är du så jävla igenkänd i stockholm då eller? tänker du surt. och nej, det är jag verkligen inte. men i sverige är du aldrig en i mängden. hela sverige är en enda stor tävling i hur du ser ut, vem du är och vilka du känner. det känner jag inte igen, tänker du ännu surare. men det är något befriande med att bo i ett land där ingen pratar ens eget språk. där man kan gömma sig bakom sin talk-show amerikanska. man blir liksom en del i ett skådespel. hej här går jag och jag är amerikan, I love your shoes, how much is this? nu slutar du läsa för du hänger inte alls med i vad jag skriver, men frida, jag vet att du läser och känner igen dig iallafall.