numberfive

imorgon åker jag hem. jag längtar efter att träffa krisse, robin och amanda. träffa min bror och mamma och pappa. jag har fixat massa saker idag. ibland kommer jag på att jag är vuxen nu. jag kan bli rädd för det ibland. jag lever i tron att jag är tretton år, att det börjar snart. men det har ju redan börjat, och snart tar det slut. jag har så mycket som jag måste berätta innan det gör det men jag vågar ju inte.

det löser sig, det gör det alltid. men när löser det sig då? när fan löser det sig? jag är trött på att vänta, fattar du det? så in i helvete jävla trött. och jag hatar att behöva byta åsikt varje dag, varje timme. jag vill känna samma sak hela tiden, jag vill bara veta.