numberfive

har varit ute med voice-tjejerna. jag, karin, kim och simona. nu är jag lagom full och jag saknar voice ännu mer. kändes verkligen som att vi skulle gå och jobba tillsammans imorgon. synd som fan att det inte är så.

jaja, kanske borde sova nu. eller äta. eller... ja, vad är det som erbjuds egentligen?

antagligen världens bästa program. fan vad roligt det är! jag vill också skejta hela dagarna.
synd att jag inte är så bra. jag får väl styra upp det. hur svårt kan det vara?

jag vill vinna massa pengar. tack på förhand.
när jag gjort det bjuder jag krisse till barcelona så får han lära mig allt han kan. 

great plan!
out.

I walk home the same old streets
By grey walls and hard concrete
I see the factories' silhouette
Oh my love I'm a poet

I am only living
When I am drinking
Cause I got no alternatives
I am out of initiatives

It's the only life I know
To wear the streets of this town
I wear down the sidewalks home
It's the only life I've learned
To wear down the sidewalks
Home of this old town

I watch the days go by
While life is on standby
But I've got no more time to give
We all die, but not all live

                                                  // Henrik Berggren

hatar att vara arbetslös. dagarna går sjukt sakta när man bara sitter och letar nya jobb och hör av sig till tusen människor. tog en paus och åkte och köpte lite mat, har inte haft det hemma på ett tag. tror jag har utvecklat någon slags anorexia-light. äta suger. det är astråkigt. minussidan av det är ju att jag går runt med ständig yrsel men på plussidan ligger ju helt klart att alexander sa att det såg ut som att jag gått ner i vikt. synd bara att det blir bullimi de luxe när jag är där det finns mat bara. haha! som min kusins tacokalas förra helgen till exempel. hon och jag åt mest av alla och vi är minst. chockade släktingar men vi skrattade bara. asroligt!

kul med snö. va? ja precis. det var kul dom timmarna jag hängde på stadion i mitt snowboardställ. i övrigt suger det. jag vill ha sommar. jag saknar festival. jag saknar sol och värme. det borde vara vinter i backarna året runt och sommar överallt annars. vad hände med växthuseffekten? såg några kids bygga en snögubbe på kungsgatan. crazy. kan inte kylan koncentrera sig på att hålla polarisarna intakta istället? känns som att isbjörnarna gillar sånt här mer än mig.

nu ska jag äta upp min mat och åka och träna. det stod på löpsedlarna att man skulle hålla sig inomhus idag, räknar med ett tomt gym helt för mig själv. hoppas ingen annan tänker samma sak.

å vad jag önskar att jag kunde säga till dig att det är allt eller inget som gäller. att jag inte vill träffa dig mer fören du vill träffa bara mig. det skulle vara så skönt att stå där och helt plötsligt bara släppa din hand och säga "nej, nu måste du bestämma dig för jag tröttnar nog snart på det här annars"

men det kommer jag aldrig säga.

för du skulle bara le och säga nehe, nej då ses vi väl inte mer då. och sen skulle jag förvandlas till en vattenpöl som du bara skulle trampa i när du gick ifrån mig och det skulle stänka lite på dina skor och det skulle vara allt du tog med dig av mig och sen skulle du ha glömt mig samtidigt som dina skor torkade.

eller vänta, inte riktigt så dramatiskt va?

jag hatar människor som säger att dom inte är "en sån som vill ha ett förhållande". jag hatar det för att jag har sagt det själv 1000 gånger. jag hatar det för att jag vet att det betyder, jag är inte "en sån som vill ha ett förhållande med dig".

har hängt med mapa på stan hela dagen. vi gick och kollade på lillebror som stod och vaktade slottet. jag blev stolt och rörd över hans duktighet. superstilig med axelklaffar och bajonett och alla sånna prylar. sen åt vi middag i gamla stan och sen gled vi förbi slottet igen. fan vad jobbigt att stå still så där. men som sagt, duktigt! sen gick vi och såg Vicky Christina Barcelona. vilken grym film! vilket foto! blev sjukt imponerad. särskilt av färgsättningen, galet snyggt. '

snart ska jag sova. imorgon ska vi börja spela in 07.30. bäst att vara pigg. 

Jag hittar ständigt nya favoritlåtar och tänker jävligt ofta att det här, det måste vara världens bästa låt. Men sen tänker jag alltid att hur bra det än är så kan det max vara världens näst bästa låt jag just hittat. För hur mycket musik jag än lyssnar på, hur bra en låt än är, så är ingen bättre än Shoreline. Någonsin. Sju, snart åtta, år av musik dygnet runt och jag lyssnar fortfarande på samma låt. På repeat.

Idag har jag jobbat 12 timmar igen. Jag ska jobba imorgon också. Världen utanför försvinner när jag klipper. Tiden rinner förbi och snart kommer jag vakna och vara 30 och undra vad som hände. Men det gör inte så mycket.

Och jag tror att du är här utan att säga något. Men det gör inte så mycket det heller. Eller lite gör det ju.
Annars skulle jag ju inte tänka på det.
Annars skulle jag ju inte tänka på dig.

Jag måste ha nya kickar. Hela huvudet snurrar och det känns som jag ska kvävas. Jag vill ha sommar, sol och festival och inget ansvar. Det blev så tydligt när jag var i Göteborg, när jag hängde med dom som jag annars bara hänger med på festivalerna och spelningarna och festerna. För där vi är är det alltid roligast och jag saknar det ännu mer nu när jag har varit så nära det igen.

Jag hatar att känna såhär. En saknad som man inte kan ta på eller koppla till något logiskt. Det är bara en känsla av att något fattas som är så stark att jag vill ut ur min egen kropp. Jag lyssnar alltid på fel musik när jag känner såhär också. Lyssnar på festivalmusiken och vill bara springa tills lungorna sprängs. Det gör fysiskt ont och jag hatar det.

Note to self: Jag får aldrig börja knarka. Jag har ju tydliga beroendeproblem. Fast jag antar att jag ska vara glad att jag kan känna något överhuvudtaget.